Jag har alltid varit grymt fascinerad av åska, fast för ett par år sedan också grymt rädd för den.
Nu tycker jag det bara är häftigt, fast jag är stor respekt för den. Jag har egentligen stor respekt för allting som moder jord står för. Till exempel när man dyker, man är praktiskt taget en droppe i havet.
Om man är på ett par meters djup här i sverige ser man i bästa fall ett par meter omkring sig sen är det liksom svart man det fortsätter ändå. Det är det närmaste jag kommit känslan av oändlighet. Brist på respekt under ytan, och även på ytan kan klippa ett liv i princip rakt upp och ner.

hur som.. Det åskade häromkvällen, jag och Ida satt klistrade i fönstret och jag fick fram kameran.
Att fånga blixten på kort med en digitalkamera är väll näst intill omöjligt, så jag valde att filma.
Det är först nu jag fattar hur starkt skenet från blixten egentligen är.

Tog screenshots och la även in klippet för den intresserade, tyvärr kunde vi inte se själva blixten från var vi befann oss, men bara skenet av den är imponerande.
Det syns inte i youtube men i ett annat program så kan man se sekunderna mer exakt och denna blixten varade i ganska exakt 0,4 sekunder.
Först, kolsvart, sen som ett kort tagit på dagen en ganska mulen dag.