Poletten har trillat ner.. Detta är min nästa sista söndagnatt i Sverige, om en vecka står väskorna packade och timmarna är räknade. Jag har förhoppningsvis sagt farväl till de flesta, till vissa vet jag inte hur jag klara av att göra det. Jag kunde knappt säga hejdå till syrran back in the days när jag hoppade på tåget i Uddevalla och skulle hem mot Borås. Den sträckan är en bråkdel av sträckan denna resa tar mig.
Jag vet verkligen inte hur det ska gå till, jag blev plötsligt ett nervvrak.

Känner mig som världens sämsta mot oss, förlåt.
Jag gömmer mig så gott jag kan bakom att jag varit ärligt från början, innan vi blev på riktigt.
Men ändå var jag med och tog oss så här långt & det dödar mig att veta vart vår väg når sitt slut.